Det kan inte bli någon grön omvandling utan betong

Det kan inte bli någon grön omvandling utan betong

Herr Glasmaier, byggmaterialet betong kritiseras ofta av allmänheten, medan trä hyllas i media och politiskt som ett hållbart alternativ. Du gillar förmodligen inte det här. Vad stör dig speciellt?
Anton Glasmaier:Det som stör mig mest är den obalanserade synen. Ser man till de faktiska proportionerna så talar vi i nybyggnationer om 90 procent mineraliska byggmaterial – betong och tegel – och bara cirka tio procent andra material som trä eller stål. I vissa regioner som Vorarlberg eller Tyrolen kan andelen trä vara något högre, men i snitt i Österrike är den runt fyra procent. Ändå subventioneras virke oproportionerligt, och jag ser det som en snedvridning av marknaden.

Ingen spak med trä

Kan du specificera det?
Det finns projekt där finansieringen för träbyggande är upp till 75 euro per kvadratmeter användbar yta. I vissa fall överstiger detta till och med försäljningspriset för betong. Detta är inte ett litet incitament, utan ett massivt ingrepp på marknaden. Om jag marknadsför en produkt som bara har fyra procents marknadsandel så är det inte mycket hävstångseffekt ur ett klimatpolitiskt perspektiv. Varför fokuserar jag inte på de 90 procent där de största CO₂-besparingarna är möjliga?

Används betongens CO₂-besparingspotential tillräckligt?
Cementindustrin har gjort framsteg de senaste åren och har minskat CO₂-utsläppen per ton cement med cirka nio procent jämfört med för fyra år sedan. Dessa var de berömda "lågt hängande frukterna". Men nästa steg kräver betydande investeringar – i avskiljning, transport och lagring av CO₂. Det här är miljardprojekt. Tyvärr ser jag inte tillräckligt politiskt stöd här ännu.

Så kräver du att finansiering ska prioriteras till mineralbyggmaterialindustrin?
Om vi ​​verkligen vill bli CO₂-neutrala finns det ingen väg runt det. Naturligtvis kan man även marknadsföra trä, men inte i syfte att förändra byggbranschen. Eftersom mängden virke vi behöver inte finns – vi tar redan 90 procent av den årliga virkestillväxten i Österrike. Mer skulle bara vara möjligt med återplantering av skog, vars effekter tar årtionden.

Och även om det fanns mer ved?
Även då är hävstångseffekten begränsad. Om jag uppnår en tioprocentig ökning för ett material med fyra procents marknadsandel ligger jag på 4,4 procent. Det för oss inte mycket längre på vägen mot klimatneutralitet. Vi måste börja där de stora volymerna finns – med betong, med tegel, med mineraliska byggmaterial. Och det handlar inte bara om produktion: återvinning spelar också en central roll.

I vilken utsträckning?
I branschen talar vi inte längre bara om färsk betong. Betong kan återanvändas i slutet av en byggnads livslängd – som återvinningsmaterial, till exempel vid vägbyggen eller till och med i husbyggen. På så sätt stänger vi materialkretsloppet, vilket är extremt ekologiskt relevant. Här finns mycket potential som ofta förbises utifrån.

Låt oss prata om en annan aspekt: ​​Termen "trähybridbyggnad" har blivit etablerad i branschen. Vad tycker du om den här termen?
Detta är bra marknadsföring, men sällan korrekt. De flesta så kallade trähybridbyggnader består också till stor del av betong. Ändå är det ingen som pratar om betong-trähybrider. Det verkar som om ordet ”trä” i namnet automatiskt förstärker bilden – även om det konkreta innehållet ofta dominerar. En tydlig definition skulle vara till hjälp här: det byggnadsmaterial som mest används bör också stå i namnet. Allt annat är missvisande.

Har betong enligt dig ett imageproblem?
Inte bland byggare, planerare och i yrkesvärlden. Problemet ligger mer hos slutanvändaren. Trä har en positiv attraktionskraft på grund av sin naturlighet, medan betong ofta förknippas med negativa termer som "golvtätning" eller "betong över". Betong har enorma fördelar: livslängd, statik, brandskydd, motstånd – och genom komponentaktivering även energetisk potential. Tyvärr är detta ofta underrepresenterat i samhällsdebatten.

Var tror du att den här negativa emotionaliseringen kommer ifrån?
Det har ökat de senaste åren. En byggkran var förr en symbol för framsteg – idag uppfattas den ofta som ett hot. Det finns också Floriani-principen: Ingen vill ha ett stenbrott eller en grusgrop utanför dörren, men det faktum att byggmaterial måste komma någonstans ifrån ignoreras ofta.

Ser du ett grundläggande missförstånd bland befolkningen om hur din bransch fungerar?
I delar, ja. Vår bransch är starkt regionalt organiserad. Färdigbetong levereras till exempel inom en radie av 10 till 30 kilometer. Många anläggningar använder redan elektriska transportband eller självviktsystem för att transportera råvaror effektivt. Dessa insatser tas knappast emot av allmänheten. Hållbarhet innebär inte bara förnybara råvaror, utan också korta avstånd, återvinningsbarhet och lång livslängd. Och det är precis vad konkreta erbjuder.

Vad hoppas du för den framtida debatten om byggande?
Ett faktabaserat, helhetsgrepp. Jag är inte emot trä – tvärtom. Varje material har sin motivering. Men vi måste gå bort från ideologiskt påverkade diskussioner och mot ett förhållningssätt som tar hänsyn till genomslagskraft, volym och effektivitet. Finansieringen bör börja där CO₂-hävstången är störst. Och så är det med betong. Vi som bransch är redo att ta ansvar – men detta kräver också politisk vilja att stötta oss.