Uppgrävd jord kommer snart inte längre att vara avfall

Uppgrävd jord kommer snart inte längre att vara avfall

"Det finns en enorm potential som ännu inte har utnyttjats." Tristan Tallafuss, VD för den österrikiska föreningen för återvinning av byggmaterial (BRV), syftar på uppgrävd jord – ett material som produceras i nästan alla byggprojekt och som hittills huvudsakligen har behandlats som avfall. Siffrorna från den federala avfallsplanen gör det tydligt hur mycket som kan samlas in: Enligt detta genereras cirka 70 miljoner ton avfall i Österrike varje år. 41 miljoner ton av detta – nästan 60 procent – ​​är uppgrävd jord. Det betyder att uppgrävd jord är den överlägset största enskilda posten i Österrikes avfallsgenerering. Ur Tallafuss synvinkel kunde den användas "i stor skala direkt på byggarbetsplatserna, utan att någon behandling behövdes".

Snart finns det inget mer avfall

Konjunktiven bör nu försvinna. Miljöministeriet håller för närvarande på att ta fram en förordning som ska definiera det så kallade ”avfallet” för schaktad jord på ett rättssäkert och praktiskt sätt. Enligt det aktuella utkastet ska en certifierad expert kunna granska materialet på plats. Om en viss kvalitet bevisas förlorar materialet sin klassificering som avfall. Den får status som en produkt och kan användas utan ytterligare avfallsbestämmelser.

Den aktuella undersökningen bland läsare av Bauzeitung visar hur viktigt och praktiskt relevant detta ämne är. Svaren talar för sig själva: 73 procent anser att den planerade regleringen är mycket förnuftig eftersom den ger stor potential för återvinning och kostnadsminskningar. Ytterligare 15 procent ser fördelar åtminstone under vissa förutsättningar. De dömer bara kritiskt – de förväntar sig ytterligare byråkrati och risker.

Hittills har hanteringen av schaktad jord på byggarbetsplatsen ofta varit förenad med höga deponeringskostnader, långa transportvägar och komplex dokumentation. Att det finns en enorm effektivitetspotential här framgår också av de tillfrågades uttalanden. Så här uttrycker en deltagare det: "Det kan bara bli enklare, bättre och billigare."

Denna bedömning delas av många deltagare – men långt ifrån alla. När man tittar på den möjliga besparingspotentialen går åsikterna isär: 23 procent tycker att det är mycket högt och 39 procent tycker att det är måttligt. Å andra sidan anser åtta den vara låg och 31 procent räknar inte med några besparingar alls. Dessa svar visar att branschen är heterogen – inte alla företag utför regelbundet markarbeten eller har logistiska alternativ för mellanlagring.

Nästan alla tillfrågade (mer än 92 procent) betonar att tydliga och enkla kriterier för avfallshantering är väsentliga. Det handlar om praktiskt och rättssäkerhet – ingen vill verka i en gråzon eller bromsas av komplicerade krav. 62 procent var och en kräver också rättssäkerhet för att undvika påföljder och minskade dokumentations- och rapporteringskrav. 58 procent värdesätter snabba och billiga testprocedurer, och minst 39 procent vill ha stöd vid implementering. Detta visar att branschen inte bara är öppen för den planerade regleringen, utan också konstruktiv – men under förutsättning att den är utformad för att vara praktisk.

Flera respondenter pekar på konkreta handlingsalternativ: samarbete med deponier och bearbetningsföretag, egna lageranläggningar och tydlig åtskillnad av förorenat från oförorenat material. En annan aspekt blir allt viktigare – image. En kommentar lyder: "Vi ser en möjlighet i hållbarhetsbilden eftersom kunderna ägnar mer och mer uppmärksamhet åt ekologiskt byggande."