Markkonsumtionen fortsätter att minska

Transparenz: Redaktionell erstellt und geprüft.
Veröffentlicht am

Markförbrukningen sjunker för andra året i rad. Denna utveckling och revisionsrättens kritik av målet på 2,5 hektar väcker återigen frågor om nyttan av en obligatorisk övre gräns.

Der Flächenverbrauch sinkt das 2. Jahr in Folge. Diese Entwicklung sowie die Kritik des Rechnungshofs am 2,5 ha-Ziel werfen einmal mehr Fragen nach der Sinnhaftigkeit einer verpflichtenden Obergrenze auf.
Även trädgården runt ett enfamiljshus som uppfyller alla ekologiska standarder anses officiellt vara 100 % "använd" yta - även om endast en liten del av fastigheten faktiskt är tätad eller bebyggd. (C)Günther Schad-Alamy Bildbanksfoto

Markkonsumtionen fortsätter att minska

Den nya användningen av mark för byggnadsändamål har minskat i Österrike under de senaste två åren. Enligt aktuella uppgifter från Federal Office for Metrology and Surveying (BEV) och Federal Environment Agency, avtog den nya markanvändningen avsevärt 2024 för andra året i rad: närmare bestämt användes 6,75 hektar mark varje dag under 2024 - en minskning med 15,3 procent jämfört med föregående år. Den totala arean för ny årlig användning uppgick till 24,7 kvadratkilometer, efter 29,2 kvadratkilometer 2023. 2022 var den 43,6 kvadratkilometer. Det innebär att den årliga markförbrukningen har minskat med nästan hälften inom två år.
Totalt användes sju procent av den totala nationella arealen i Österrike till trädgårdar, byggnader, verksamheter, transporter, fritids- och gruvområden 2024 (= markanvändning). Ungefär hälften av detta var tätat, d.v.s. överbyggt, asfalterat eller betongt (= yttätning). Tätningsgraden utgör för närvarande 3,7 procent av riksytan.
Nyanvändningen har stadigt minskat sedan början av 2000-talet. Åren 2000 till 2005 behövdes i genomsnitt 81 kvadratkilometer årligen, och under de senaste fyra åren inte ens hälften (se tabell ”Årlig ny markanvändning i km²”).

Tabelle 1
© WKO Bundesinnung Bau

Revisionsrätten ifrågasätter den övre gränsen på 2,5 hektar per dag

Det nuvarande regeringsprogrammet fastställer en minskning av markförbrukningen till 2,5 hektar per dag, även om det bör noteras att det inte finns någon bindande tidshorisont för att uppnå detta mål. Oavsett detta, ur Federal Construction Guilds synvinkel, motsäger detta odifferentierade mål den federala regeringens åtagande om en balanserad markpolitik, eftersom det klumpar ihop alla projekt - oavsett graden av tätning och de ekonomiska konsekvenserna. Det österrikiska kommunförbundet och de ansvariga delstatsråden är fortfarande kritiska till denna övre gräns, som olämpligt "föreskrevs" av den federala regeringen.
Även revisionsrätten uttryckte kritik under våren i år. Bakgrund: Revisionsrätten granskade genomförandet av den österrikiska konferensen för fysisk planering (ÖROK) från november 2023 till april 2024. ÖROK är en institution som stöds av den federala regeringen, stater, städer och kommuner för att samordna fysisk planering och regional utveckling på nationell nivå. Hon ansvarar bland annat för att ta fram ”Markstrategin för Österrike”, som godkändes av alla federala stater i början av 2024.
Revisionsrätten ägnade ett separat kapitel åt denna strategi i sin revisionsrapport och drog följande slutsats angående målet på 2,5 hektar: "Den federala regeringen ville 2002 minska ökningen av "permanent förseglade områden" i Österrike till 2,5 hektar per dag till 2010. Målet var att minska den till maximalt 2,5 hektar per dag i genomsnitt. välgrundad motivering eller välgrundad metodologisk strategi innehöll ingen härledning av detta målvärde."(Källa: "Austrian Spatial Planning Conference – Office and Land Strategy", Revisionsrättens rapport, april 2025, sidan 72). Dessutom är det fortfarande oklart "om riktvärdet avsåg ytterligare markanvändning eller ytförsegling."(Källa: "Austrian Spatial Planning Conference – Office and Land Strategy", Revisionsrättens rapport, april 2025, sidan 90)

Terminologiska förtydliganden nödvändiga

Revisionsrätten påpekar också i sin rapport att de termer som användes för att definiera målet (slutna områden, markanvändning, markanvändning) var "inte klart definierade".(Källa: "Austrian Spatial Planning Conference – Office and Land Strategy", Revisionsrättens rapport, april 2025, sidan 12)
Federal Construction Guild delar denna uppfattning, eftersom termen "markkonsumtion" ofta leder till felaktiga slutsatser. Till exempel anses en parkmark eller en fastighet med småhus och blomsteräng till 100 % ”förbrukad” i den officiella statistiken, även om det i de flesta fall bara är en liten del av hela fastigheten som faktiskt är tätad eller bebyggd. "Tätning" betyder att ett ogenomträngligt skikt täcker marken. "Utbrukat" betyder att ett område inte längre är tillgängligt för jord- eller skogsbruk.
Slutsats: Endast en bråkdel av den yta som används enligt statistik är faktiskt förseglad. Denna differentiering skulle dock vara avgörande för att kunna föra en objektiv diskussion om en balanserad markskyddsstrategi.

Fakta vs känslor

Generellt kan man konstatera att den offentliga debatten kring ämnet markkonsumtion de senaste åren har blivit allt mer populistisk och allt mindre faktabaserad: ofta görs jämförelser som är väldigt känsloladdade ("betongade över", fotbollsplaner etc.) eller torg i stadsområden (!) används som representativa exempel på den förment överdrivna markkonsumtionen. Även om sådana metoder förvisso är effektiva i sin målgrupp, tenderar de att vara missvisande: å ena sidan används den (högre) andelen markkonsumtion regelbundet och presenteras som förseglad (dock, som redan nämnt, är tätningsgraden i Österrike bara runt hälften av markförbrukningen). Å andra sidan förbises det (medvetet?) att även ett oförseglat område fortfarande betraktas som begagnat område: Stadsparken i Graz, Donauparken i Linz, trädgården runt ett enfamiljshus i Wiens förorter: allt detta anses vara begagnat område i den officiella statistiken, men de bidrar fortfarande positivt till de nuvarande utmaningarna (t. På så sätt reduceras alla ansträngningar att öppna tätortsområden till absurditet.
Istället för generaliseringar och vilseledande behöver debatten objektifiering och differentiering: i motsats till uttalanden från olika miljöorganisationer är Österrike inte den mycket citerade Europamästaren när det gäller markanvändning eller markförsegling. Österrike ligger snarare i mitten av fältet över hela EU. De ”ledande” är Holland och Belgien med en tätningsnivå som är nästan fyra gånger högre. Tyskland följer på tredje plats med en tätningsnivå som är ungefär dubbelt så hög som Österrike.

Initiativet ”Allians med sunt förnuft” bedriver utbildningsarbete

Ein Factsheet der Initiative „Allianz mit Hausverstand“ zeigt die negativen Folgen einer Obergrenze bei der Flächeninanspruchnahme auf.
Ein Factsheet der Initiative „Allianz mit Hausverstand“ zeigt die negativen Folgen einer Obergrenze bei der Flächeninanspruchnahme auf. © Allianz mit Hausverstand

För att få tillbaka diskussionen till en objektiv nivå har en allians av byggnadsproffs bildats i Österrike för att utföra viktigt utbildningsarbete. Särskilt det statistiska underlaget och eventuella negativa konsekvenser av en odifferentierad övre gräns visas. En sådan övre gräns skulle innebära olösliga problem för samhällen med befolkningstillväxt och hindra tillhandahållandet av bostäder för människor: åren 2021 till 2024 användes i genomsnitt 33,5 km² per år för byggändamål. Med ett yttak på 2,5 hektar per dag skulle 24,5 km² behöva sparas per år. Frågan uppstår därför oundvikligen var den växande befolkningen ska bo i framtiden.
Dessutom skulle betydande nedskärningar i industri- och kommersiellt byggande, i offentliga lokaler som skolor och förskolor och i byggandet av infrastruktur vara oundvikliga. Ytterligare konsekvenser skulle bli stigande markpriser och förlust av arbetstillfällen: om ett yttak på 2,5 hektar per dag genomfördes skulle omkring 250 000 jobb vara i riskzonen på lång sikt. Av dessa var cirka 105 000 inom industrin, 72 000 inom byggbranschen och 73 000 inom andra indirekt berörda ekonomiska sektorer.(Källa: "Markförbrukning: Effekter av den planerade övre gränsen på arbetsmarknaden, bostadsbyggande och utbyggnad av infrastruktur, Kreutzer Fischer Partner, januari 2024)

Slutsats

För en seriös kvantifiering av ett områdestak finns det ingen mekanism som tar hänsyn till de olika omständigheterna (t.ex. in- och utvandring) i Österrikes kommuner och med vilka mål kan utvecklas på lokal nivå. En godtyckligt och ensidigt fastställd övre gräns är i alla fall ingen lösning, eftersom den berövar kommuner allt handlingsutrymme och bortser från de negativa ekonomiska och sociopolitiska konsekvenser som skisserats ovan.
Däremot skulle en noggrant genomtänkt markstrategi för en hållbar utveckling av Österrike och motsvarande planeringssäkerhet vara ett positivt tillvägagångssätt. Detta måste dock i alla fall innefatta en övergripande bedömning av alla de kriterier som ska beaktas. Vidare vore det hög tid att förankra själva yttätningen - istället för markåtgången - som en central parameter i relevant statistik och i det offentliga samtalet.

Ytterligare information:

Initiativ” Allians med sunt förnuft "
Siffror över tätningsgraden i Österrikes kommuner
Revisionsrättens rapport till ÖROK, april 2025:
österrikisk Konferens för fysisk planering (ÖROK)